Att lämna henne på förskolan gick jättebra. Dock kände mig usel som lämnade henne så länge och inte befann mig i närheten så att hon kunde amma när hon ville. Men allt har gått bra, hon trivs så bra och jag tror hon lär sig att det är mat som gäller på förskolan och jag hoppas dessutom att hon blir mer intresserad av att äta när hon ser de andra barnen gör det (och kanske lär hon sig sitta still en liten stund). Hon är på förskolan 3 dagar/veckan, hemma med E:s pappa en dag (då kan jag amma henne på lunchen) och hon får amma fritt all annan tid, dag som natt. Så även om hon äter lite dåligt på förskolan så tar hon nog igen det sen på ett eller annat vis
Jag berättade på förskolan att jag fortfarande ammar och de verkade inte alls tycka det var konstigt. Lite ovanlig kanske, men inte konstigt (häromkring är det nog rätt ovanligt). Den andra mamman som också skolande in sitt barn samma vecka berättade för mig, nästan lite skamset, att hon fortfarande ammade lite innan sovdags. Jag berättade då att vi ammar mer än så och hon kände nog sig lite lättad över att det fanns fler som ammande så pass "stora" barn. Jag ammade även en gång under själva inskolningen, hon hade ätit så dåligt med frukost och hon visade så tydligt att hon ville amma
Så synd att man ska behöva känna sig konstig och udda i andras ögon bara för att man gör det som känns naturligt. Jag blev inspirerad av att skriva lite om amning när jag läste bloggarna Avanai och Amma vidare
